Vansinne är..

En känsla.


Ibland når vi en punkt då vi för att komma
vidare, måste dra ett streck över det förflutna.
Vi börjar se oss själva som en låda vi är 
fångade i. Och hur vi än försöker ta oss ut,
med självhjälp, terapi och läkemedel så
sjunker vi bara längre och längre ner. Och
enda sättet att verkligen ta sig ur lådan är
att göra sig kvitt den. Man har ju själv byggt
den. Om folk runt dig knäcker dig, vem
behöver dem? Din själsfrände som låtsas 
älska dig. Dina vänner som inte står ut med
dig. Gör slut på deras lidande. Att börja om 
är inte vansinne. Vansinne är att vara olycklig
och gå runt halvsovande och känslolös dag efter
dag efter dag. Vansinne är att låtsas vara
lycklig. Låtsas att saker och ting är som de 
måste vara resterande tid av ens jäkla liv. 
Alla möjligheter, allt hopp, all glädje, all känsla,
all passion som livet sugit ur en. Sträck ut 
handen, hugg tag i det och slit tillbaka det
från det blodsugande packet. Vansinne är
att låtsas vara lycklig. Vansinne är att låtsas le. 

/t.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0