Vecka 26 (25+2)


En bild på min gravida mage, jag som tyckte det syntes mer på bild
än i verkligheten men det höll inte Tintin med mig om, så antagligen
är den större i verkligheten. Hur som helst så har jag inte bara en
"gravidkula" utan även massa onödigt fett känns det som -.- Är så
arg på mig själv för det, men tydligen ska man inte bry sig om sånt
förrän efter förlossning, amning och tills kroppen återhämtat sig..



Bebismagen i vecka 26 (25+2) Nu är det "bara" 14 veckor kvar. ♥

/t.






Bebis i björnoverall



Finns det något sötare? Kanske har fallit för en modefluga,
men jag har alltid velat ha en liten björnoverall med öron
och en liten svans till min bebis, och nu blir även den lilla
drömmen verklighet för jag har nämligen beställt denna: 


Gulligull. Längtar efter dig lilla älskling. ♥

/t.

Dags att gå till Barnmorskan

Idag har jag varit hos min barnmorska och mätt magen,
lyssnat på bebis hjärtljud, mätt mitt blodtryck, kissat på
en sticka samt bokat in mig och Kenny på en föräldrakurs.

Bebis hjärtljud slog i 145 slag i minuten även idag, magen
mätte Linda till 23 cm och mitt blodtryck låg på 130/75
vilket också var bra. Stickan visade att jag inte har äggvita
i urinen, vilket också var bra, tydligen?.. Föräldrakursen
kan ju vara intressant, att få höra andras funderingar, dock
såg jag att de flesta som skulle gå är födda 1980, tio år
äldre än oss alltså, hoppas det inte är fördomsfulla typer.. 

Det var mysigt att höra ditt lilla hjärta slå därinne. Det
känns som en lättnad när man får veta att allt står rätt 
till med dig, lill*n <3 Fick även ny tid till ännu en plågosam
stund att göra glukosbelastning, den 21 november blir
det att dricka sockerlösning igen. Förra gången låg bs på
5,6 efter glukosbelastningen, får hoppas det ligger lika bra
till denna gången. Nu är det drygt 15 veckor kvar innan du
kommer, 15 veckor.. Det låter så lite! Dock är det halloween,
jul och nyår däremellan och skolan gör att hjärnan går på 
högvarv. 

Nu är mamma lugn, nu när allt såg bra ut med dig. ♥

/t.

Spöke, Din tid är förbi..


Du är som "Det Största Svekets Spöke" ,om man skulle ge dig en
slags titel. Hat är ett på tok för starkt ord för det mesta i min
värld, men Avsky och Svekfullhet är ditt förbaskade namn, din titel
i det plågande minne som besöker mig var eller varannan dag, minst.


Det är svårare än jag fantiserade om att döda dig ur minnet, låta ditt
sorgliga ansikte suddas ut som aska i vinden, du inkräktade på
något som får dina besök att bli föreviga, som får dig att leva som
död i min själ, att spöka i min annars perfekta vardag. Har du inte
gjort tillräckligt med skada nu, Spöke? Vi brukade skratta men mest
åt du på mig, du satte dina vassa, infekterade tänder i mitt kött och
släppte först när jag vaggade dig till rofylldhet och genuint lugn..


Jag vaggade dig likt ingen annan gjort, jag kramade dig med en
mjukhet som en mor gör, jag talade till dig som en mamma gör
till sitt barn, jag ställde upp för dig mer än jag hade ork till. Jag
drog bort dig från tågspåret innan snabbtåget krossade ditt sorliga
ansikte. Jag ställde mig framför dig som skydd, bakom dig som
stöd och fanns inom dig och hos dig vareviga sekund av dygnet.


Nu vill jag få ett slut på spökerierna. Du är den som får mig att må
allra sämst, när jag mår som sämst och hela världen rasar så dyker
till ansikte upp som en påminnelse av det helvete du lämnade efter
dig. Bitmärkerna efter dig blossar upp på nytt och infektionen känns
mer svårläkt än på länge. Du är ett spöke, ett minne blott, en demon
som satt sig fast som en igel i varje liten partikel i min kropp. Jag
vill att du lämnar mig och dem jag älskar ifred, du är ett satans svin.



Det finns en sak som visat sig vara positivt med din köttätande, sjuka
vänskap. Du och Ditt sjuka huvud har fått mig att inse att jag kommer
bli en bra mamma, att jag kommer kunna lägga all liknande energi
mitt och Kennys lilla barn. Den energi och kärlek jag känner inför vårt
lilla barns liv är oändligt starkare än det jag kände för dig, det lär göra
mig till en varm, förstående och skyddande mor. En sån som du aldrig
hade. Den rollen gav du mig, men lilla Spöke, du blottade dig lite väl
mycket. Men du var en billig, förvirrad liten flicka i våra ögon, en sorglig
varelse som åt upp all uppmärksamhet du fick. Sorgliga lilla flicka..



Spöke, svekfulla avskyvärda Spöke, nu är det dags att släppa taget.
Jag är färdig med dig, ditt ansikte och din existens ger mig kalla kårar.



Vila nu, slut ögonen och vakna aldrig mer i mitt minne, Du svekets hora.



/tina.

Bättre sent än aldrig.


Vi var på ultraljud och fick se vårt lilla mirakel för första gången
den 15 Sept! Vi var nervösa innan ultraljudet för att dem skulle
berätta att det var något som inte stod rätt till osv men lyckligtvis
hade han som gjort ultraljudet en student med sig som han var
tvungen att berätta minsta detalj för hela tiden så han sa att han
kunde utesluta hjärtfel, att måtten på benen var bra etc. Vi gjorde
UL när bebis var 18+5, h*n var då 15,4 cm lång och mycket livlig.

Här kommer en liten bild på vår snutt. ♥

Längtar. 

/t.

Vecka 23+1 ♥



Det var så längesen jag skrev några rader i bloggen nu. Det blir så
lätt att man glömmer bort den. Tiden springer iväg och jag känner
den lilla mer och tydligare för varje dag som går! Det är en fantastisk
känsla när den slår kullerbyttor, sparkar och slåss där inne, magiskt.
Min kropp har förändrats mycket hittills tycker jag. Checkade av igår
att på de senaste 10 veckorna har jag gått upp 4 kg, sammanlagt
under graviditeten handlar det om ca. 7 kg. Mitt humör är ganska
svajigt och jag kan börja gråta av absolut ingen anledning också
förvärras det och blir häftigare av att jag inte riktigt vet varför jag
gråter, ha dessa hormoner, you gotta love 't ! Min rumpa har blivit lite
större, mina bröst är enorma, har gått upp två storlekar nu, till DD-kupa!
Om man trycker på brösten eller har kläder som sitter för hårt så
sipprar det ut lite råmjölk ur brösten, helkonstigt att se brösten läcka!
Mitt bäcken är rörligt för jag har såinihelvetes ont i ryggen om dagarna,
nu har jag dock börjar vänja mig vid det och vet vilka rörelser jag
bör undvika för att förvärra smärtan. Jag har börjat drömmar extremt
mycket och det ligger ständigt i liiten oro i kroppen för att det ska
hända Kenny någonting. Kenny, han är förresten stolt som en tupp,
han älskar att han ska bli pappa :* Som vi längtar efter dig busfrö!


Vad som blivit positivare under graviditeten är väl att mitt illamående
är så gott som helt borta nu. I början kräktes jag till höger & vänster
men nu har jag inte kräkt på några veckor faktiskt. Det är på gott och
ont för det gör att jag har glömt att äta ganska ofta och att jag har
tappat aptiten helt vissa dagar, vilket har resulterat i att jag har gått
ner 3 kg de senaste 3 veckorna, men det börjar gå på rätt håll igen!


Rörelserna de senaste två veckorna har varit väldigt tydliga och de
senaste fyra dagarna har man kunnat ana olika kroppsdelar som har
tryckts mot utsidan av magen. En dag för exempel så kände jag nog
antingen en armbåge eller ett knä, det var något spetsigt. Det är en
mycket mysig och tillfredsställande känsla när bebis rör på sig så man
vet att allt står rätt till där inne. Dock har jag börjat oroa mig för att
jag rör för mycket vid magen, petar på bebisen för ofta och sådär.
Kanske måste låta den vara ifred lite mer? Svårt när man längtar så!


Statistik
: Graviditeten i procent 57.9% - Trimester 2 - Månad 6 -
Graviditetsvecka 24 - Dagar av graviditet 162 av 280 - dagar
kvar till beräknat förlossningsdatum 118. Idag 23+1


Mamma och pappa längtar efter dig, Saga vill bli storasyster snart!
Väx och se till att du mår bra hjärtat så fixar mamma och pappa
resten här utanför. Vi kan knappt bärga oss tills vi får se ditt lilla
ansikte och pussa dig till all oändlighet. Du är vår lilla solstråle. ♥

/t.

RSS 2.0