Lose track of Time

Alltid kommer det som ett blixtnedslag. Som en storm
som bara utrymmer hela mitt huvud på tankar och får
det att svischa till ordentligt där inne i huvudet på mig.
Vad är det då som slog mig nu? ..Att vi köpt.. Nej vänta
vi ÄGER en gård.. Gode GUD.. (vill bara beskriva denna
stund, sitter och lyssnar låten "I en värld full av liv" från
Lejonkungen och med min ögon fyllda av tårar, glada
tårar då alltså..) Känner mig fylld av någon konstig energi
som förmodligen får mig att verka skittöntig, men OCH?!
Jag är lycklig.. Tänk att jag och Kenny ska bo på en gård
tillsammans, med trädgård, stall, loge, uterum, hönshus..

Kohagar, öppna landskap och åkermark är det vi ska
titta ut över precis som jag drömde om, och snart har
vi en liten i vår famn att dela allting med.. Vilken DRÖM!

Tanken får mig att rysa! Vi lämnar lägenheten senast den
31 April, sen är vi Godsägare Käppler och Godsägarinna
Månsson (vi kallar oss det på skoj, låter så himla malligt)
Allting har en mening, det är vår värld, vårt liv på landet.

Tjuvkik på vårt drömprojekt, det som ska bli vår drömgård.


   

Bild 1: Detaljbild på fasaden till förrådsdelen som sitter
ihop med logen. 
Bild 2: En av våra blivande grannar som står i vårt stall
förtillfället men som ska gå i hagen vid huset i sommar.
Bild 3: Utsikten som vätter mot Svedbergakulle, den
utsikten tackar men inte nej till en sommarkväll!
Bild 4: Vår loge, den bilden lade jag in mest för att det
känns lika maffigt varje gång man tänker "vi äger den"
eftersom den är så stor, här ska det bli många bra fester!
(Min tanke är att göra om loftet till nått slags dansgolv,
och varför inte ha en liten stallbar med häst som bartender?)

Allt detta är vårt och här ska vi tillbringa en hel drös lyckliga
år tillsammans. Det roligaste av allt är att det är ett projekt
där vi får chans att sätta vår egen prägel på allting och tro
mig vi har en del planer.. Ska bli fantastiskt underbart att
äntligen efter ett år i stan få komma ut på landet igen! Bara
att kunna ha ett gäng höns som värper ägg, kunna grilla och
spela hög musik utan att någon kan klaga på oss, JIPPY! :D

Bara 2 dagar till beräknad födsel, knappt 3 månader tills vi
flyttar till gården. Jag har en jävligt snygg man och är frisk.
Vad mer kan jag begära? Jag älskar mitt sagolika liv..

♥ ♥ ♥

Jag drömde om dig inatt mitt lilla hjärta. Jag drömde om
den där mardrömsnatten när du blev biten så illa att du
dog dagen därpå av att din lilla kropp var helt knäckt.. :'(
Jag saknar dig Pepsi, det gör så ont att vi inte fått någon
upprättelse och att dem svinen fortfarande låter sin jävla
byracka springa lös och sprida skräck.. Tänker på dig idag!
Du älskade Julen och allt myspys med ljus, gran osv.. ♥



♥♥

..människor som numera är som spöken för mig, sluta
invadera mina drömmar? Sluta infektera min morgon
med tankar som är totalt orimliga? Har man inte fått
sitt avslut med dessa människor eller är det ett tecken
på att det förgångna tänker uppenbara sig i sinom tid?

Frågorna är många.

Min moral säger mig att bara ignorera det hela. Men..?
Dessa människor, spöken, minnen.. Är ingenting som
jag saknar det minsta. Eller? Nej, det gör jag inte. Eller
tvingar jag mig själv att tro det? Nej, jag vill inte se
dem igen, inte höra dem, inte ha några detaljer om
deras liv eller problem. Bara försvinn ur mitt huvud !

Jag förbannar mina tankar för att dem inte kan radera
er. Jag känner avsmak bara av tanken på era namn.
Lämna mig ifred, besök inte mina drömmar, sluta att
existera och försvinn. Ni är döda för mig, borta.

./

Rubriken innefattar i huvudsak vad nattens dröm hade att
erbjuda. Jag och Kenny fick en dotter som dessvärre döptes
till ett namn jag inte är förtjust i, hon fick heta Emma med
en annorlunda stavning; Emah. Det var krig i Sverige,
nazister. Vi hölls under hot i varuhuset Ullared. En gammal
barndomsvän till oss, Jennie skulle fira sin födelsedag på
Ullared och vi var otroligt mycket folk där. En nazist var
speciellt angelägen att mörda mig. Under flera tillfällen mitt
under firandet av Jennie såg jag honom en bit bort med en
handgranat som han tänkte kasta mot mig och Emah för
att göra min nyfödda dotter föräldralös och klar för graven.

Han kastade aldrig granaten utan bad mig istället ligga ner
under en utgångskassa så han kunde blåsa skallen av mig
med en simpel Colt. Jag lade mig ner med trots i kropp &
blick men han sköt aldrig, jag trodde verkligen han skulle
göra det men han verkade roas av att vid flera olika tillfällen
låta mig tro att jag skulle dö men istället väntade han. Det
var kaos i hela drömmen, mina vänner blev brutalt mördade
runt omkring mig. Jag gick runt med Emah tätt intill mig
hela tiden, hon låg pytteliten och naken mot min nakna
kropp så jag kunde skänka henne min kroppsvärme.

Kenny var rasande för att en soldat behandlade mig och
hans dotter på detta viset. De sköt honom i hjärtat. Där låg
han, vit i ansiktet men med trots i blicken, han fruktade
ingenting men bad mig fly med Emah. Jag vägrade lämna
honom där. Det var kaos, alla grät och skrek. Mina vänner
våldtogs brutalt av människor som jag kände igen från
vardagen. En busschaufför, en väktare, en före detta lärare
och en före detta vän till mig våldtog flera av mina vänner.

Kenny försvann och jag kysste honom i pannan innan jag
höll på att kväva mig själv av förtvivlan. Det svinet hade
mördat min man och tänkte nu våldta mig och döda vår lilla
dotter. Jag flydde, på långt  avstånd hörde jag en siren som
avslöjade att jag och Emah var på flykt. Jag sprang och sprang
medans hagel och granatsplitter regnade omkring oss, jag
skyddade Emah innanför mina kläder och hon skrek så
hjärtskärande. Plötsligt står Kenny framför oss, men det är
inte Kenny, hans ögonhålor är svarta och tomma. Han tar
tag i mitt hår och släpar mig i håret tillbaka mot soldaterna,
Emah skriker omöjligt än mer hjärtskärande. Kenny reagerar
på hennes skrik och han kommer tillbaka. Han kastar mig i
marken och ber mig springa med Emah,  han vänder sig
mot soldaten och går med bestämda steg i hans riktning.
Jag ser soldaten anlända fram till min man, och till min stora
förtvivlan ser jag honom slå sitt gevär över halsen på Kenny,
slå honom till marken, spotta honom i ansiktet och skjuta
honom ännu en gång.

Soldaten var ett par meter bakom mig och Emah när han
hade kommit ikapp oss. Han kastade något hårt och jag föll.
Jag försökte kämpa mig upp i lervällingen och Emah skrek så.
Han tog Emah från mig, han tog runt hennes nacke och
slängde henne i leran och jag började se svart. Jag skrek och
hoppade upp mot honom. Han slog ner mig och skrek åt mig
att jag skulle klä av mig. Jag lydde hans order samtidigt som
jag försökte hålla ett öga på lilla Emah som hade slutat skrika
och blivit tyst och stilla. Plötsligt insåg jag att han hade tagit
allt som betydde någonting ifrån mig. Jag var naken, han var
smutsig, svettig, blodig, hög på adrenalin och inte det minsta
ångerfull. Jag flög på honom, Emah började återigen skrika.
Han var så stor och stark, kastade med mig som om jag vägde
tjugo kilo. Jag låg i leran, han stod ovanför mig, Emah låg på
mitt bröst igen. Jag kysste henne i pannan och tömde hennes
lilla mun på grus och lera. Jag bad till Gud att ta oss därifrån.

Han lutade sig ner över mig och jag såg hur han sträckte ut
en hand för att greppa tag i Emah. Hans ögon var svarta och
äckliga, han var slug som en räv och kåt som ett djur. Innan
han överhuvudtaget hann röra vid mig och Emah så ringde
Kennys alarm och sakta men säkert återvände jag till vår
säng. Där låg min älskade man bredvid mig, helskinnad och
morgontrött. Gode Gud vilken lättnad.

Drömmar är faschinerande.