Lose track of Time

Idag den 28 Mars och det innebär att det är ett halvår
sedan vår lilla Pepsi fick avlivas efter att ha blivit
överfallen av en agressiv hund. Det sitter en bild på
kylskåpet både hos mig och Kenny, min mor och far
och hos Johan som jag ägde hunden tillsammans med.

Vi saknar henne så fruktansvärt mycket. Lilla raringen
som alltid var som ett litet solsken. Hon hade precis
hittat rätt i livet, hon trivdes och skänkte oss människor
alltid genuin glädje och energi. Men nu ligger hon begravd
på det ställe i trädgården där hon alltid satt och solade
sig. Hon lever kvar i våra minnen och i våra hjärtan.

Vila I Frid lilla Pepsi, 5 Maj 2005 - 28 September 2010.

..Och för er som undrar hur det gick med ägarna till den
andra hunden. Det är fruktansvärt. Dem förnekar allting
och skyller på sin hund. Deras hund är i livet och dem har
inte ens munkorg på den trots att detta var ett krav från
polisen. Dem har trakasserat min lillasyster så hon kom
hem storgråtande för ett par dagar sen. Dem har inte betalt
min andra lillasyster pengar för skadorna hunden orsakade
på hennes händer, dessutom lever hon med att allting var
hennes fel trots att fallet verkligen inte är på så vis. Kort
sagt så mår hela min familj fortfarande väldigt dåligt över
detta och har inte fått upprättelse. Jag är så oerhört ledsen
och besviken på dessa två vuxna människor som hånar en
17-årig flicka, tycker synd om sig själv och bara skiter i
allting istället för att försöka göra rätt för sig. Tvi fan för
er, ni är en ren och skär besvikelse och att er hund inte
blev avlivad är fan skandal. Men detta är inte över än....



Idag skänker vi dig extra tankar vår lilla raring, Pepsi ♥

Sov gott lilla älskling, vi saknar dig här.

./

Att blotta sin själ för en annan människa och berätta
om sina innersta tankar är farligt. Man kan aldrig lita
helt på en annan människa för man vet aldrig vad som
händer i framtiden, om denna människa delar din
hemlighet så kan det få katastrofala följder. Vi är
visserligen flockdjur vi människor, men att dela sina
tankar, känslor & hemligheter är vi inte gjorda för.

En liten del dör inom varje människa vid någon tidpunkt
i livet. Vem som bär ansvaret kan bara ditt hjärta avgöra.
Oftast är det vi själva som låtit oss vara blinda från
början och detta har gjort att vi misslyckats med att
skydda våra känslor och vår karma. Mycket, mycket
idiotiskt.

Jag är knappast blind längre.
Jag lever med mig själv och
vetskapen om att jag är det
bästa som kunde hända mig.

Se dig i spegeln och gilla läget. Du ser allt du behöver,
älska det och ta hand om det. Lev med det helt enkelt..

./

Saknar den relation jag hade med min kamera förut. Vi var oskiljaktiga.
Där jag fanns, där fanns även hela min utrustning. Känner mig så sugen.

/.

Rubriken talar om allting. Jag har fjärilar i magen.
Jag vet inte vad det beror på eller varför det kom
just nu. Jag bara satt och tänkte också plötsligt
slog det till. Det är en så himla underbar känsla!

Jag älskar min raring, Kenny. <3

./

Dags att ordna med blonda slingor i håret,
det har varit årlig tradition sedan våren 2007.
Känns alltid fräscht att mixtra med färgen
på håret. Innerst inne är jag dock sugen på
mitt ljuvligt röda hår som jag hade förut..

Ett litet citat:

" En stor konstnär är antingen före eller efter sin tid. "

./

"Ingen stor konstnär ser någonsin tingen som de verkligen är.
Gjorde han det skulle han upphöra att vara konstnär."

Oscar Wilde.

./

Vem kan egentligen svara på vad som fanns i livet
innan detta eller vad som kommer i livet efter detta?
Somliga människor tror på en simpel teori som säger
att livet efter detta inte existerar, att det inte finns något
mer efter vårt korta jordeliv. Jag tror annorlunda, jag
vill tro annorlunda. Livet på planeten Tellus är en för
stunden missär. Nyheterna har alltid inneburit en
teknik som kallas "skrämselteknik", allt för att göra
människor allt mer blinda, sluta lita på sitt eget sunda
förnuft och bli så passiva att staten kan använda varje
liten människa som en egen marionett-docka. Ja
passiva är det rätta ordet för människan i detta land.

Politik, Religion och Homosapiens. En enda kombination
av missär och olycka, dömt att misslyckas. Så länge
det existerar människor kommer även Politik och
Religion existera. Därmed krig, svält och orättvisa.

Vi som fått gåvan att kunna tänka logiskt. Jag har en
fråga som ekar i mitt huvud och hur jag än vrider och
vänder på denna fråga så blir mitt svar aldrig vad jag
söker eller i den minsta lilla utsträckning logiskt..

Vad Är Meningen Med Livet? FinnsIngenLogikILivet.

Bara för att vårt liv är helt ologiskt så behöver man inte
vara negativ för det, vår värld har ju en rad olika saker
som erbjuder tillfredställelse och glädje även om allt är
bortkastat, egentligen.. Det är min åsikt om det hela.

Meningen med Livet.. Ja, det är en fråga som förmodligen
inkräktat och skrämt skiten ur många små passiva
medborgare på vår patetiskt ologiska planet. Förutom
min negativa inställing till oss människor så måste jag
endå erkänna att Människan faschinerar mig väldigt mycket.

Kärlek & Fred - Allt som är logiskt.



./

Rubriken innefattar i huvudsak vad nattens dröm hade att
erbjuda. Jag och Kenny fick en dotter som dessvärre döptes
till ett namn jag inte är förtjust i, hon fick heta Emma med
en annorlunda stavning; Emah. Det var krig i Sverige,
nazister. Vi hölls under hot i varuhuset Ullared. En gammal
barndomsvän till oss, Jennie skulle fira sin födelsedag på
Ullared och vi var otroligt mycket folk där. En nazist var
speciellt angelägen att mörda mig. Under flera tillfällen mitt
under firandet av Jennie såg jag honom en bit bort med en
handgranat som han tänkte kasta mot mig och Emah för
att göra min nyfödda dotter föräldralös och klar för graven.

Han kastade aldrig granaten utan bad mig istället ligga ner
under en utgångskassa så han kunde blåsa skallen av mig
med en simpel Colt. Jag lade mig ner med trots i kropp &
blick men han sköt aldrig, jag trodde verkligen han skulle
göra det men han verkade roas av att vid flera olika tillfällen
låta mig tro att jag skulle dö men istället väntade han. Det
var kaos i hela drömmen, mina vänner blev brutalt mördade
runt omkring mig. Jag gick runt med Emah tätt intill mig
hela tiden, hon låg pytteliten och naken mot min nakna
kropp så jag kunde skänka henne min kroppsvärme.

Kenny var rasande för att en soldat behandlade mig och
hans dotter på detta viset. De sköt honom i hjärtat. Där låg
han, vit i ansiktet men med trots i blicken, han fruktade
ingenting men bad mig fly med Emah. Jag vägrade lämna
honom där. Det var kaos, alla grät och skrek. Mina vänner
våldtogs brutalt av människor som jag kände igen från
vardagen. En busschaufför, en väktare, en före detta lärare
och en före detta vän till mig våldtog flera av mina vänner.

Kenny försvann och jag kysste honom i pannan innan jag
höll på att kväva mig själv av förtvivlan. Det svinet hade
mördat min man och tänkte nu våldta mig och döda vår lilla
dotter. Jag flydde, på långt  avstånd hörde jag en siren som
avslöjade att jag och Emah var på flykt. Jag sprang och sprang
medans hagel och granatsplitter regnade omkring oss, jag
skyddade Emah innanför mina kläder och hon skrek så
hjärtskärande. Plötsligt står Kenny framför oss, men det är
inte Kenny, hans ögonhålor är svarta och tomma. Han tar
tag i mitt hår och släpar mig i håret tillbaka mot soldaterna,
Emah skriker omöjligt än mer hjärtskärande. Kenny reagerar
på hennes skrik och han kommer tillbaka. Han kastar mig i
marken och ber mig springa med Emah,  han vänder sig
mot soldaten och går med bestämda steg i hans riktning.
Jag ser soldaten anlända fram till min man, och till min stora
förtvivlan ser jag honom slå sitt gevär över halsen på Kenny,
slå honom till marken, spotta honom i ansiktet och skjuta
honom ännu en gång.

Soldaten var ett par meter bakom mig och Emah när han
hade kommit ikapp oss. Han kastade något hårt och jag föll.
Jag försökte kämpa mig upp i lervällingen och Emah skrek så.
Han tog Emah från mig, han tog runt hennes nacke och
slängde henne i leran och jag började se svart. Jag skrek och
hoppade upp mot honom. Han slog ner mig och skrek åt mig
att jag skulle klä av mig. Jag lydde hans order samtidigt som
jag försökte hålla ett öga på lilla Emah som hade slutat skrika
och blivit tyst och stilla. Plötsligt insåg jag att han hade tagit
allt som betydde någonting ifrån mig. Jag var naken, han var
smutsig, svettig, blodig, hög på adrenalin och inte det minsta
ångerfull. Jag flög på honom, Emah började återigen skrika.
Han var så stor och stark, kastade med mig som om jag vägde
tjugo kilo. Jag låg i leran, han stod ovanför mig, Emah låg på
mitt bröst igen. Jag kysste henne i pannan och tömde hennes
lilla mun på grus och lera. Jag bad till Gud att ta oss därifrån.

Han lutade sig ner över mig och jag såg hur han sträckte ut
en hand för att greppa tag i Emah. Hans ögon var svarta och
äckliga, han var slug som en räv och kåt som ett djur. Innan
han överhuvudtaget hann röra vid mig och Emah så ringde
Kennys alarm och sakta men säkert återvände jag till vår
säng. Där låg min älskade man bredvid mig, helskinnad och
morgontrött. Gode Gud vilken lättnad.

Drömmar är faschinerande.

Att publicera sig själv på internet har alltid varit något
jag sett på med avsmak men samtidigt är jag makabert
fundersam och nyfiken på hur mycket människor
verkligen avslöjar i denna alldeles särskilda värld av
bokstäver. I mitt huvud snurrar minst sjuttioåtta olika
tankar och spekulationer kring ämnet, som vilket annat
ämne som helst så försvinner jag bort till en plats av
oändlighet där färger, former, bokstäver, siffror, ljus,
mörker och minnen förenas och styr mina tankar till
handlingar som i de flesta fall misstolkas av min stackars
omgivning. Från en sak till en annan.. som vanligt..

Jag har kommit av mig igen. Tankarna flyr iväg i
takt med att musiken i högtalarna blir intensivare och
omöjligt mer harmonisk. Förträffligt.

En blogg. Dagbok? Nej, bara ett annorlunda arkiv. Naket.

./