Lose track of Time

Idag den 28 Mars och det innebär att det är ett halvår
sedan vår lilla Pepsi fick avlivas efter att ha blivit
överfallen av en agressiv hund. Det sitter en bild på
kylskåpet både hos mig och Kenny, min mor och far
och hos Johan som jag ägde hunden tillsammans med.

Vi saknar henne så fruktansvärt mycket. Lilla raringen
som alltid var som ett litet solsken. Hon hade precis
hittat rätt i livet, hon trivdes och skänkte oss människor
alltid genuin glädje och energi. Men nu ligger hon begravd
på det ställe i trädgården där hon alltid satt och solade
sig. Hon lever kvar i våra minnen och i våra hjärtan.

Vila I Frid lilla Pepsi, 5 Maj 2005 - 28 September 2010.

..Och för er som undrar hur det gick med ägarna till den
andra hunden. Det är fruktansvärt. Dem förnekar allting
och skyller på sin hund. Deras hund är i livet och dem har
inte ens munkorg på den trots att detta var ett krav från
polisen. Dem har trakasserat min lillasyster så hon kom
hem storgråtande för ett par dagar sen. Dem har inte betalt
min andra lillasyster pengar för skadorna hunden orsakade
på hennes händer, dessutom lever hon med att allting var
hennes fel trots att fallet verkligen inte är på så vis. Kort
sagt så mår hela min familj fortfarande väldigt dåligt över
detta och har inte fått upprättelse. Jag är så oerhört ledsen
och besviken på dessa två vuxna människor som hånar en
17-årig flicka, tycker synd om sig själv och bara skiter i
allting istället för att försöka göra rätt för sig. Tvi fan för
er, ni är en ren och skär besvikelse och att er hund inte
blev avlivad är fan skandal. Men detta är inte över än....



Idag skänker vi dig extra tankar vår lilla raring, Pepsi ♥

Sov gott lilla älskling, vi saknar dig här.

./