Lose track of Time

Jag är en människa med kontrollbehov, och att
jag inte kan kontrollera på alla sätt&vis hur vår
bebis har det får mig att flippa ur ibland. Efter
en veckas oro, smärta och funderingar så tog
jag tag i saken imorse och ringde förlossningen
och pratade med dem om allting, fick en tid kl. 10.
Kenny kom hem från jobb, vi åkte dit och jag
kände mig som ett nervvrak, ville bara springa 
ut därifrån när jag väl hade satt mig i väntrummet.

Vi gjorde först en CTG-undersökning som tog 45 
min tack vare att Bebis var envis. Sedan gjorde vi
ett ultraljud där vi fick se vår snutt igen, men jag
njöt inte alls av att se Bebis för jag var ett nervvrak
fortfarande, även om hon hela tiden försäkrade 
oss om att allt såg jättebra ut. Bebis låg och vinkade
på oss även denna gången, mamma längtar så...
Efter ultraljudet blev det en gynundersökning, det
har jag aldrig gjort förut så det var inte alls roligt. 

Efter allt var färdigt och hon försäkrade mig flera
gånger att allt var normalt så kände jag mig så 
känslomässigt omtumlad att jag inte orkade le mot
henne ens en gång. MEN trots att mammsen är lite
i obalans så mår mammas och pappas lilla fina
skatt jättebra därinne. Känner mig inte lugn ännu,
men det kommer nog sen. Skönt att va hemma. ♥

Jag har en fullständigt normal graviditet och vårt
busfrö där inne har det hur bra som helst. Skönt!